Tröstlös

Vi hade tänkt besöka Långås marknad idag, men natten blev kaotisk i mitt inre så istället sitter jag här fullkomligt slut och söndergråten. Jag trodde att jag gråtit färdigt, men gråten kommer när jag minst anar det och jag gråter så häftigt att jag nästan kräks. Vill inte gråta, men tårarna skiter i vad jag vill. Chocken över vad som hänt har dragit in som ett ilsket åskväder från havet och håller mig nu i ett fast grepp. Jag vill vara stark. Jag vill klara det här. Jag ska klara det här. Inatt när jag grät som häftigast skrek jag flera gånger rakt ut i luften "Hjälp mig!!" Lars lovade mig gång på gång att allt kommer bli bra och jag vill så gärna tro honom, men just då var jag så tröstlös att inga ord i världen hjälpte. Jag skakade av frustration, ilska och hopplöshet och tankarna borrade genom mitt huvud som vassa pilar. Lars ord tog slut, men hans armar vaggade mig som ett litet barn tills jag somnade i hans famn.