Återhämtning

Förutom att jag äter penicillin mot urinvägsinfektion (som odlingen visade att jag har trots att stickan på vårdcentralen var blank) så känns det rätt okej nu. Igår fredag var jag hos distriktssköterskan som tog bort bandagen och agrafferna som var fastnitade i mina 8 ärr. Otroligt skönt att bli av med. Ärren såg bra ut och hade läkt fint, men läkning inuti kroppen återstår ett tag till. Jag känner mig "öm" i nedre delen av magen ännu och kan inte göra alltför häftiga rörelser, men det går framåt som tur är!

Psykiskt sett mår jag sådär, det går upp och ner mest hela tiden. Ena sekunden sol och nästa regn, ungefär som utanför fönstret... Har i alla fall lyckats ta mig i kragen och färgat håret för första gången sedan allt det trista tog sin början i mars, känns bra att fräscha till det yttre lite för då brukar det inre hänga på automatiskt.
Asta har aldrig varit någon knäkatt och speciellt inte i mitt knä eftersom där finns så lite utrymme att ligga skönt på, men sedan jag kom hem från Lund har hon bott i mitt knä. Som om hon känner att jag mår dåligt och vill trösta. Får hon inte komma upp direkt när hon vill i knät så vankar hon av och an och gnyr. Min lilla prinsessa. Nu ligger hon intill tangentbordet på min förstärkare i väntan på knät.