Vårdval

Igår åkte vi ner till Lund inför operationen idag. Jag blev inskriven på Kvinnokliniken, träffade en läkare (som var gravid), åkte säng till lungröntgen och sedan till en annan avdelning för att göra EKG. Träffade narkosläkare som lyckades sätta en nål på första försöket i min svårstuckna hand och sedan skulle blodprover tas genom samma nål, men inget blod kom trots att nålen satt rätt så det var bara att leta vidare på min kropp. Till slut gav foten motvilligt med sig lite av det röda, precis så att det räckte för analys. Efter det fick jag träffa läkaren som skulle operera mig och vi pratade igenom min situation. Sedan var det duscha med äcklig tvål som gällde och sova.
Gick upp tidigt imorse och duschade igen med samma äckliga tvål och när jag precis var klar ropade sköterskan att det strax var min tur. Efter fem minuter kom hon in igen och sa att operationen var senarelagd och att jag skulle få vänta en stund. Fick dropp eftersom jag inte hade ätit sen kvällen innan och satte mig att titta på tv under tiden jag väntade. En narkosläkare kom in och sa att mitt EKG var lite fel på någon kurva, men att det inte behöver betyda något utan att elektroderna kanske suttit lite konstigt. Sen väntade jag och väntade och väntade...
På eftermiddagen (!) ringde läkaren som skulle operera mig till avdelningen. Operationen före min hade fått komplikationer och roboten de använder skulle inte hinna rengöras och laddas om till mig utan jag fick följande alternativ:
1. Göra en "manuell" operation och lägga ett lodrätt snitt på 20-30 cm från naveln och neråt. Ett svårläkt och smärtsamt snitt, med tanke på att jag sitter mycket, samt att magmuskeln blir tvådelad och magen kommer se 'delad' ut för alltid.
2. Åka hem och få en ny tid för operation.
Jag fick ett massivt psykbryt. Tårarna fullkomligt rasade ut ur mina ögon, jag grät så hysteriskt att jag inte kunde prata. Allt adrenalin jag samlat på mig inför det här och all mental förberedelse skakade ut ur kroppen. All oro kring tumören fick tårar. Tröstlös var jag. Hur fan fattar man ett sånt beslut på fem minuter?!
Till slut lyckades jag få fram orden "Jag kan inte bestämma mig!". Så läkaren avblåste operationen eftersom han inte kan utföra den utan mitt fullständiga samtycke. Jag var helt förkrossad. Sköterskorna tog bort droppet och jag tog mig till toaletten där tårarna fortsatte att flöda. Bytte om till mina egna kläder och sedan kom läkaren in på rummet och pratade med mig. Han beklagade verkligen det inträffade och gav mig en ny operationstid. Han har lovat mig att jag opereras direkt på morgonen nästa gång och att jag går före allt annat oavsett vad som händer. Han har också garanterat mig att det inte är någon fara att vänta dessa veckor eftersom det är en långsam typ av tumör och jag hoppas innerligt att han har rätt.
Den 7 juli åker jag till Lund igen och gör lungröntgen, EKG och tar blodprov. Den 8 juli opereras jag tidigt på morgonen. Om allt går som det ska.
Ni förstår att jag inte litar på någon längre...

Dags för rödgråtna ögon att stängas och bultande huvud att sova.