Med posten igår kom kallelsen till operationen i Lund nästa vecka. Med posten idag kom Etikgruppens besked. Jag tänkte kasta det oöppnat i soporna. Lars öppnade det.
"Bästa Jennie och Lars Sjöström! Etikgruppen för Södra sjukvårdsregionen har idag diskuterat möjligheten för IVF behandling ur etisk synpunkt och ser inget hinder för detta."
Jag skulle ha jublat, hoppat upp ur rullstolen, dansat runt köksön med Lars, tjoat högt och skrikit hurraaaa - om det inte vore för att mitt hjärta blöder!
Jag och Lars stirrade uppgivet på varandra under tystnad. Sedan satte jag mig med assistenternas semesterlistor och han gick ut i trädgården.
Jag känner mig alldeles tom. Urlakad.
Vi vann över oförstående doktorer och professorer i Etikgruppen och det i sig är en jävligt skön seger! Rättvisa har skipats, vår kamp var inte helt förgäves och jag känner att det finns hopp om Sverige...
Men nu då?! Ska vi våga ge IVF en chans? Först på onsdag, efter undersökningar och samtal med läkarna i Lund, kommer ett definitivt beslut att tas. Miljoner tankar blev just miljarder...
Kramar om alla och tackar från djupet av våra hjärtan för att ni hjälpt oss strida. I och med att segern blev vår till slut så känner jag att mitt människovärde finns kvar och jag kommer fortsättningsvis att bära fanan högt genom fortsatta strider. Jag är stolt över er. Jag är stolt över Lars. Jag är stolt att jag är jag.
TACK!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar