Positivismförsök

Idag har jag arbetat på att försöka vara positiv och ta fram lite jävlar anamma! Fick brev från HSAN, proffessorn tillika verksamhetschefen på RMC Malmö har inkommit med ett yttrande i ärendet. Egentligen orkar jag inte gräva mer i skiten, men en röd liten djävul tog plats på min axel och beordrade mig att skriva ett svar så nu är det gjort. Jäkligt bra blev det också - jag kan!
För att få in lite positivism har jag ätit egenodlade jordgubbar och smultron, lyssnat på livekonserter med Tomas Ledin och Gyllene Tider samt njutit av vackra blommor från Anna och Axel. Fick en presentask av Anna, Axel och Katarina som innehöll godis, cd-skiva, tidningar, spel, en sammetsros, en trädgårdsgroda och en massa kärlek. Blev jätteglad! Tack!
Morfars bror ringde sent igår kväll efter att ha hört från Stockholm vad som hänt mig. Han pratade som vanligt snabbt och med fast stämma konstaterade han att jag minsann kommer att greja det här. "Ont blod förgås inte så lätt Jennie!"
Jag är jätterörd över alla som bryr sig och engagerar sig, rätt som det är rinner glädjetårarna nedför kinderna och går inte att stoppa.
Tid och rum har dock försvunnit för tillfället. Jag blir lika förvånad varje gång jag tittar på klockan - oj har jag suttit här i tre timmar? Vad har jag gjort under den tiden?
Ringde Kvinnokliniken idag för att få reda på något. Den enda informationen jag fick var att min läkare väntar på något svar från Lund för att kunna planera min operation på bästa sätt. Vi får väl se vad som händer.
Nu börjar rädslan krypa i mig igen så det är dags att försöka sova..