Angelägen

Jaha då sitter jag här igen med hjärtat i halsgropen. En sköterska ringde från Kvinnokliniken i tisdags eftermiddag och sa att doktor Vaselin absolut måste träffa mig på fredag 10.50 för att prata om operationen jag genomgick för tre veckor sedan. En uppföljning minns jag att hon sa, men även att doktorn är angelägen om att träffa mig så det gick inte att byta tid eller ta det på telefon (jag försökte med allt eftersom jag ska ställa ut min konst på "Hem & Trädgårdsmässan" på Wapnö imorgon med start 11.00).
Angelägen.
Uppföljning.
Operation.
Cysta.
Inte alls några trevliga ord för mig som bär omkring på en panisk dödsskräck.
Jag som just börjat vänja mig vid den glada tanken att jag lever och kommer att göra det ett bra tag till eftersom operationen gick bra och de lyckades ta bort hela cystan och allt annat såg bra ut där inne.
Cystan blev skickad på analys. Vad har de upptäckt? Ska jag få ett dödsdömmande besked kl 10.50 i morgon förmiddag? Jag är livrädd! Vill gråta, men kan inte.
Jag är så innerligt trött på allt vad sjukhus heter. Jag avskyr läkare. Jag avskyr cystor. Jag avskyr operationer. Jag avskyr ordet angelägen.
Angelägen. Smaka på ordet. Luktar ruttet lik långa vägar. Yäk!

Jag hinner inte dö! Jag vill inte dö! Gud, när ska du fatta det?!?