Vad växer?

Ingen rolig dag alls. Jag var på Kvinnokliniken kl 10.00 för att kolla cystan på äggstocken som vi hade hoppats skrumpnat ihop och försvunnit, men som istället visade sig växa och må bra.
Fick en ny läkare, Vasilika nånting, som var trevlig och kunnig. Hon tittade lite närmare på cystan och sa att den får blodtillförsel, alltså näring för att växa. Slutsatsen är således att det antingen är en sk tvillingcysta (ägg som fått fnatt och börjat utvecklas utan att ha blivit befruktat) eller att det är en tumör (snäll eller elak).
Min första kommentar till läkaren var ”Alltså är jungfrufödsel ingen myt” varpå hon skrattade högt. Min andra kommentar till läkaren var ”Då kan jag börja planera min begravning nu”.
”I’m not scared of dying I just don’t want to” sjunger Robbie Williams, men till skillnad från honom är jag livrädd. Jag skakar som ett litet asplöv inuti av rädsla för att den där mörka figuren kallad döden ska rycka mig härifrån allt för tidigt. Jag vill inte, jag är inte färdig här!!
Läkaren skickade mig efter undersökningen till labbet för att ta blodprov, det ska tydligen visa om nån halt i blodet är förhöjd och det kan i så fall peka på att det är en elakartad tumör – men det kan lika gärna bero på tvillingcystan. Om det nu är en sån.. Vem vet.. Svaret kommer först om en vecka och till dess befinner jag mig i en konstig dvala. Ena sekunden ser jag min egen begravning flimra förbi som en filmsekvens, nästa sekund planterar jag om blommorna i köket. Jag vet att jag är drastisk, men i min värld är det svart eller vitt. Ingen gråzon.
Vad det än må vara som växer i min mage så måste det bort. Är det något ofarligt räcker det förmodligen med titthålskirurgi. Är det något värre måste hela äggstocken bort och då blir det ett större ingrepp med bikinisnitt. Jag förlorar därmed halva min, redan lilla, chans att bli gravid.
Operation blir det hur som helst och det gör mig vettskrämd. Jag opererades i höften när jag var tre månader, men det är ju 30 år sen…
Väntan och oron är värst just nu. Oddsen borde dock vara på min sida eftersom det, om det är elakt, upptäckts i ett tidigt skede. Äggstockscancer kallas ”den tysta sjukdomen” eftersom den ofta kommer smygande utan symptom, men tack vare att allt kring IVF dragit ut på tiden så har vi haft turen att upptäcka att något är fel.
Allt har en mening.
Eller?